skrubu

Fredagen den 28 maj flög två progediggare till Swiiden med FlyMe; lite försenad i starten och med ett portbyte på flygstationen i Finland, men enligt tidtabellen i Arlanda. På flyget glömde de ta betalt för muffinsen, hoppas firman inte går i konkurs för det.

Väl i Uppsala, efter en kort resa med flygbussen, var det att kasta ryggsäcken på Hotellet och ta sig en liten tur runt stan. Och en fin stad var det ju. Slott, gamla hus, gränder, stor kyrka och en å, mycket att se på. Efter en superb måltid satt progediggarduon en stund på Fredmans och lyssnade till ett coverband som spelade allt som om det vore Bon Jovi i CCR stil, utom när dom spelade CCR - då lät det oigenkännbart. På plats var också en svensexa, vars festobjekt vid ett skede, med tydlig finska, ropade ut ”Irtooks vittuu?!”. Fint fint.

Lördag. Shoppingrunda inkulderande Bönor&Blad (te och kaffe), en serietidningsbutik (vars namn inte fastnade i huvudet) och några skivbutiker (ganska fattigt utbud), samt allmänt turistande i stan. Kollade Big Mac indexet (bara priset, inga hamburgare åts) och kvällens konsertplats Katalin.

Big Mac kostar 30 SEK (4,02981 USD) i Sverige och 3.30 EUR (4.02814 USD) i Finland. Ingen stor skillnad där inte (räknat den 31.5.2004). Medelpriset i USA ligger väl på 2,90 USD. Katalin däremot är en jazzbar i ett gammalt godsmagasin, inte så olika från det som står i Helsingfors, förutom att i Sverige förstår man att restaurera och ge liv åt gamla byggnader. Kvällens band bongad. Det kittlade i hjärnan av tanken att göra en äkta We’re not worthy i Wayne’s World -stil, men det blev en öl i stället. Stora förväntningar inför kvällen. Men först en god och trevligt eldig kvällsbit på en indisk restaurang. Chicken Vindaloo indexet visar att indisk mat i Sverige vinner i eldighet över motsvarande rätt i Finland.

Konserten på Katalin började med Flying Food Circus, som för mig var en obekant storhet. Intressant, smått kaotiskt. Skall bekanta mig med Hasse Bruniussons band nogrannare nu när jag har deras CD. Efter förbandet var det en paus och sedan kvällens höjdpunkt, och hela resans mål: The Flower Kings!. Det var fint, kanske till och med gemytligt vågar jag påstå. Det bara inte lät bra, det såg ut som bandet själv njöt av sitt spelande lika mycket som publiken, från första låten (Last Minute on Earth) till sista (Stardust We Are, som encore). Vid ett skede verkade som om Bruniusson, som spelade percussion i TFK, välter sina slaginstrument på scenen. Speciellt då när han med en söndrig mattpiska spöade sina instrument under ett suveränt gitarrsolo av Roine Stolt. Som tur blev det dock inget trubbel på scenen.

Överlag är det svårt att nämna speciella höjdare, allt var ju helt enkelt fint. Den akustiska versionen Ghost of the Red Cloud där Tomas Bodin läste upp några verser, var rolig. Hur har den inte fastnat på någon live skiva? De lite längre poplåtarna, så som The Truth Will Set You Free (ca 30 min), var fröjd för örat. Tyvärr var konserten lite kort, under två timmar, och det är väl det ända man kan klaga på. Uppsala är ju hemstaden för många i bandet, och det visade sig att publiken innehöll bandets vänner och släktingar, vilket ju kan ha påverkat längden av konserten - som var den sista i denna lilla Sverige-turné.

Efter spelningen upplyste den dynamiska progdiggarduon herr Roine Stolt om att det vore dags att spela i Finland. Han menade att han gärna skulle göra det, men allt hänger på det ekonomiska. Det är väl sant. Nå, om inte muhammed kommer till berget så var det dags att berget tog sig till muhammed.

Söndag. Kulturrunda på Upplandsmuseet, där Mattias Klums Hästfolk var utställd. Sedan flygplats och, swish, hem med Blue1 som i motsats till FlyMe, trots att biljettpriset var nästan lika, bjöd på en liten semla (fralla) till kaffet under flyget.

Här är några bilder från Katalin: Flying Food Circus 1, 2, 3, 4 och The Flower Kings 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Uppdatering: Den nya The Flower Kings sajten har öppnats tydligen. Inte mycket där ännu…

Uppdatering 2: Uppsala Nya Tidning skriver om konserten.

Uppdatering 3 (25.3.2007): Mera bilder! Några från Uppsala och en hel del flera från konserten, se Uppsala, May 28 - 29th, 2004.

VR on tilannut uusia kaupunkijunia Italiasta. Mistäs ovatkaan ne käytössä olevat VR:n junat jotka eivät oikein ole kestäneet talvioloja täällä hyisessä pohjoisessa? Samalta toimittajalta?

Siitä on aikaa, mutta muistan vielä kun Uuden Apteekin baarimikot kitkerinä ja vannoivat etteivät koskaan enään myy Hartwallin tuotteita. Olin Turussa käymässä kun Aura oli viety saunan taakse ja ammuttu. Satunnaiseata jorinasta luin kuitenkin että vainaja on taas herätetty henkiin. Ja kuten Frankenstein aikanaan, on alkuperäistä tietenkin viritelty, tai siis ”mukautettu nykypäivän olutmakuun sopivaksi”. Mutta minä vuonna Aura katosi kaljakasseistamme? Setä ei jaksa muistaa. Sedän pitää maistaa.

Se ei enään ole vihreä! Kohta ne muutkin punastuvat! Kiva kiva, hot hot!

Nu ryktas det att iTunes Music Store skulle öppna dörrarna i Europa redan inom junimånad. Under tiden man väntar finns det tid att fixa hårdskivspartitionerna utan att formatera hårdskivan och uppdatera till nyaste versionen av DiscBlaze.

Få se om iTMS på riktigt hinner hit före Potter-filmen. Vad? Potter igen? Jo. Jag väntar på filmen faktiskt. Boken är ju strålande och vad jag läst är filmen bra också.

Retroilu on kivaa. Jokin aika sitten luin pienestä Rolleiflex digikamerasta, tosi söpö härveli. Nyt Epson on julkaissut R-D1 mallin, joka on käsikäyttöinen, klassisen näköinen, kuuden megapikselin range finder digirunko, johon sopii Leican lasit. Dpreview listaa tekniset speksit ja linkkejä lisäkuviin.

…a throwback that offers camera buffs the look and feel of a vintage film camera, as well as the joy of skillfully using their camera as a tool.

Päivitys: Oikeesti hei, tosi cool. Siinä on analogimittarit ja viritysvipu. Voi jukra!

Kas, OS X 10.3.4 päivitys on haettavissa.

Kommer ni ihåg den där vitsen som gick ungefär så: last munth I didn’t even know how spell enguneer, now I are one. Det var det första jag kom att tänka på då jag läste om att George W hade sina problem med uttalet under sitt grandiösa tal. Kanske det inte är bra att invadera land som skapar problem med uttalet?

När skall det månne hända på riktigt? När smäller det i norden? Varför är det på detta viset? Skulle det vara tid att ta sig en funderare över varför ungdomen mår illa och vad man kan göra åt saken?

Alla gör det. Madonna naturligtvis, men även andra håller på med det. Också män. Ser ut att vara innegreijen för kändisar. Lukrativt må hända?

Sanovat sen olevan direktiivi langattomista telekommunikaatiolaitteista yleensä, ei siis sinänsä kamerkännykkäkielto. Hmm…?

Päivitys: tässä hiukan lisää tietoa. Vaikka se ei siis sinänsä ole kielto, on päämäränä raijoittaa kuluttajaelektroniikan käyttöä. Onko sana ’kielto’ poliittisesti epäkorrekti? Pysäköintirajoitus? Tupakointirajoitus? Rajoituslaki?

OK, jag var väl aldrig en krigsnörd som skribenten i dessa artiklar. Fast jag hade nog ganska god koll på flygplansmodeller av alla slag som pre-tonåring. Kanke något av en flygplansnörd.

Förutom att skriva om det värsta vapnet USA kämpar emot i Irak finns det en hel del halvroliga kommentarer. Som t.ex.

Don’t get me wrong, I love the hardware as much as anybody. I used to spend every free hour, back before there was an internet, going over those big heavy reference books in the library: Jane’s Tanks, Jane’s Missile Systems, Jane’s Combat Vehicles. I had those things memorized. Seriously, you could open any of Jane’s handbooks at random, read me the name of a weapons system, and I’d recite its stats from memory–Norwegian anti-ship missiles, South African APCs, you name it.

But eventually I had to face the facts: most of those weapons are never going to get used. If you look at all the real wars going on right now, you come across the same two weapons, over and over: the AK-47 and the RPG-7–both Russian designs, and both older than your Dad.

Artiklarna är dessa ”Most Valuable Weapon: the RPG” och ”RPG vs. M1”.