Demoniska kalkonernas återkomst

Just när du trodde allt var över… Har sedan senast tagit en alternativ rutt från jobbet till bussen men idag tänkte jag återgå till den gamla vanliga. Ungarna borde ju vara flygkunniga vid det här laget. Har åtminstone sett en hel del gråa måsungar flyga osäkert på stan, under föräldrarnas skrikiga (“Din pappa kunde flyga bättre redan innan han kläcktes!”, kanske?) övervakning.

Måsen sitter fortfarande på sin gamla vanliga spaningsplats, långt borta, högt uppe. Går lite närmare och helt plötsligt vecklar Måsen Från Helvetet ut sina vingar och attakerar. Men inte mig. Jag var väl inte tillräckligt nära. Offret är en äldre man som kom sakta länkade från andra hållet. Luften fylls av skrän och vita guanobomber! Gubbstackaren får öka på farten. Jag vänder mig om, sådär täyskäännös vasempaan päin, och styr kosan mot den alternativa rutten. Eftersom gubben kommer länkande, med måsen hack i häl, emot mig på min alternativa rutt, bestämmer jag mig att ty till en ännu alternativare rutt.

Måsen ger upp till sist. Gubben länkar vidare, nu med lite lugnare fart. Jag gör en extralång omväg och kommer äntligen fram till busshållplatsen. Efter mig kommer det några från firman till samma busshållplats, via den kortare vägen. Den vanliga vägen! Och måsen? Den bryr sig inte. Vad är det med mig? Ser jag ut som en mås kanske? Man blir ornitofobisk av mindre.

Den alternativen rutten blir tydligen gällande för en obestämd tid framöver.