Självbefläckelse = kredit?

Det skadliga med menage á moi är väl bekant för många

en farlig last, åt hvilken ungdomen alltför ofta öfverlemnar sig, och som i hög grad försvagar nervsystemet och hela organismen, framkallar blekhet, skygghet, afmagring, leda vid lifvet, hypokondri, hysteri samt slutligen fånighet eller galenskap.

Men hur har det blivit så? Svenska Dagbladet har recenserat Thomas Laqueurs bok Solitary Sex: A Cultural History of Masturbation där den moderna synen på ensamknull binds ihop med den ekonomiska utvecklingen från början av 1700-talet. Kreditgivning tillät en icke-existerande fantasiegendom betala för det man ville ha nu, men onanistens begär och fantasi var gränslös och denne hade därmed en rikdedom utan like. Sådana tankar var ju illa för affärverksamheten och måste förkvävas. Allt i ekonomins namn. Kyrkan ansåg runkningen vara en så löjlig handling att de inte ens tog det på allvar. I vår tid är allting annorlunda. Money makes the world go around, liksom. Och syndigt är det.