Bara ett minne blott?

Intressant artikelhelhet på Svenska Dagbladet. De skriver om hur historia förloras i digitala arkiv. Handskriven bok från över 900 år tillbaka är läsbar, emedan en digital databas från 18 år tillbaka inte går att läsa. Fast nya datasystem är räddningen borde det som skall bevaras länge skrivas i lera och brännas. Gällande bilder berättas det att foto på papper säkrast, om man använder högklassiga material. Ingen nyhet direkt, men bra att påminna om det åt den växande mångden digifotograferare. En jämförelse i hur olika lagringsmetoder håller avslöjar att stenristningar håller längst. Tyvärr är dagens material dock andra, och därför är tv- och radioarkiv i fara. På tio år har 25000 timmar av (Svenska) Statens ljud- och bildarkiv arkiverats digitalt, vilket inte är mer än en halv procent av allt som finns. Arbetet tar tid, är dyrt och politikerna sitter på pengarna och bestämmer om arkivet skall förvaras eller nej.

Hur blir det månne med mina egna text- och bildfiler. Jag har redan problem att öppna filen med slutarbetets textdel från tio år tillbaka. Det gäller väl bara att hålla kopiorna ajour. Vilket jag vet att jag inte kommer att göra. Tur att vissa bilder ännu är på hederlig film. Jag har kvar bilderna jag fotograferade när jag var två. Vilken tvååring idag kan visa upp sina första digibilder om trettiofyra år?

Uppdatering: Long Term Storage Of Home Movies