Utställningen Bilden i tidningen på Amos Andersons konstmuseum återger HBL:s 140-åriga historia dels genom ett femtiotal tidiningssidor från 1864 till 2004 och dels genom pressbilder av dagens fotografer.
Tidningssidorna presenterars i en ganska så rakt på sak “såhär har användningen av bilden ändrats längs åren” -utställning. Visst är det roligt att se hur annorlunda tidningen såg ut, men särskillt spännande är det ju inte (spännande är väl inte ett adjektiv man kopplar ihop med husis annars heller?). Tilltalar personer med svaghet för nostaligi, t.ex. mig.
Pressbilderna är eventuellt snäppet intressantare. De till utställningen utvalda fotografierna är ganska så vackra egentligen. Estetiken och humorn drar det längsta strået medan dramatiken blir i skymundan. Ett medvetet val för att få en lätt tillgänglig utställing, kanske? Tyvärr lider mången bild av dålig teknisk kvalitet. Den digitala bilden i tidiningen skulle nog må bra av bättre bildbehandlingskunskaper, speciellt om bilderna hängs i ett konstmuseum. Men eftersom bildbehandling är ett ett rött skynke för pressfotografer, tror jag det är bäst att inte spinna vidare på den saken.
En helt okej utställning egentligen, men inget som slår en med häpnad. Betalar man sju euro inträde lönar det nog sig säkert att ta en titt på Henrik Tikkanens verk också.
Uppdatering: Hannu Vanhanen, professor i bildjournalistik vid Tampereen Yliopisto, (i översättning av Dan Sundell) analyserar HBL:s jubileumsutställning i Söndagens HBL (19.12 2004).
Jag har intrycket av att den finländska pressen lätt underskattar läsarens förmåga att tyda bilder.
Intressant text: kritisk och skarpsynt. Vanhanen delar ut både ris och rosor för så innehållet som tekniken och lyfter fram Cata Portin som Hbl:s nya Henrik Tikkanen eller Carl-Gustav Lilius:
Då de journalistiska motiven blir allt mer mångsidiga och konceptuella behöver vi fler av Cata Portins sort som med sina bilder utmanar läsaren utan att förfalla till billiga knep eller fingerpekande.
Det kan jag hålla med om!
Nå hur många rattmuffar?
Tre av fem möjliga.
Både Lammi och Tikkanen som hittas i muséets översta våningar är däremot mycket sevärda. Jag hade bara en rejäl timme tid när jag såg utställningarna, så för mig blir det ett andra varv snart. Rekommenderas.
Tikkanen borde kollas. Är ganska så förtjust i hans teckningar… eller, egentligen, i hans stil att teckna.