skrubu

Tänään sain apua tulevan blogipäivityksen suhteen ystävälliseltä kollegalta (tai kollegiaaliselta ystävältä). Suuri kiitos Janne. Nyt CSS toimii myös WIN IE6:lla. Valtaosa ongelmista johtui IE:n tavasta tulkita margin-arvoja tavalla joka on… omaperäinen ja hyvin yksilöllinen. Tässä tapauksessa omaperäisyyttä ja yksilöllisyyttä ei oikein voi arvostaa.

Marginaalikorjaus tuntuisi toimivan hyvin myös marginaaliselaimissa. Ainakin niin mäkkiooppera kuin IE5.2 vainaa näyttäisivät piirtävän kaiken ihan siedettävän näköisesti. Mutta nehän olivat kyllä ihan hyvässä kuosissa jo ennen IE6 viilaustakin.

Yksi ongelmista ei liittynyt marginaaleihin vaan oli ihan vain typo. Yksikään muu selain ei ollut kirjoitusvirheestä moksiskaan, mutta IE6 ei osannut tulkita taustakuvan määritettä repeat_y. Pitäisiköhän tuota oikeastaan pitää hyvänä asiana?

Tänään tajusin myös että kannan konvertointi muuttaa blogientryjen numeroinnin. Ei sinänsä mikään paha juttu, koska skripti osaa muuttaa kätevästi kommentit kohdalleen oikeisiin juttuihin. Mutta, ja mikä kauheinta, kaikki blogin sisäiset linkit jutusta toiseen hajoaa. Kakkularapsis vaan. Argh!

Gm7                     D7
Olen saanut postikortin Moskovasta
Bbm7                                Asus4
korkeat punaiset muurit, lilliputti-ihmisten jono
A7-9                  D7
kiemurtelee kohti mau-soleumia

–
hauki.org

Tuli jotenkin niin Ultra Bra -olo. Kortissa ei tosin manittu mausoleumia, mutta kaikenlaista muuta kyllä. Ja se oli paljon positiivisempi kortti kuin se josta Kerkko Koskinen lauloi Janne Saarikiven sanoin.

- Vet ni vad en kannibal är?

Pappan och de två små sönerna hade stigit på bussen och satt nu bakom mig. Längst bak i bussen.

- Jo, svarar en liten hes pojkröst efter en stunds tänkande, dom äter människor.

Jag har sett denna trio tidigare på samma buss, troligen på väg till skolan eller dagvården kan jag tänka mig. Pappan verkar alltid ha någon berättelse på gång. Kanske för att hålla killarna lugna. Kanske han tycker om att berätta. Killarna tycker om att höra, eftersom de brukar sitta tyst och höra på. Jag tycker också om att höra på berättelserna. Försöker sitta och se ut som om jag läser morgontidningen, men koncentrerar mig på att urskilja pappans låga lugna röst genom bussens motorvrål. Hör inte så mycket. Är det Magellan han berättar om? Kannibaler på Borneo.

- Vet ni var Borneo är, frågar pappan.
- Nä, säger ena pojken.
- Finns det kannibaler där? Frågar andra pojken.

Jag tycker mig höra pappan ge ett jakande svar men, opassligt nog för mig, får busschauffören för sig att trampa gaspedalen i botten vid gult ljus. Motorn brölar som en flock brunstiga kor, bussen praktiskt taget flyger över korsningen och jag kan inte riktigt urskilja pappans svar. På Magellans tid kan det väl ha funnits människoätare på Borneo, antar jag.

- Men Borneo är ju här ganska nära, funderar en av killarna.
- Det är Borgå, rättar pappan och fortsätter, Borneo är långt, långt borta.

Berättelsen tar slut för min del när kannibalerna leder Magellan och hans män in i skogen, troligen mot kannibalbyn. Pappan berättar ej mer. Pojkarna frågar inget. Trion sitter tyst en stund och stiger av vid nästa hållplats. Jag undrar om berättelsen slutade på grund av att pappan märkte mig sitta med samma tidingsuppslag öppen under en lång tid? Kanske han inte bara ville berätta mera just då.

Tänk om man satt i bussen med hörlurarna i öronen och lyssnade på musik, vad allt man skulle gå miste om. Prövade igår. Tyckte inte om det. Jag gillar ljudvärlden på de allmänna forstskaffningsmedlen. En hel egen liten värld att observera. Speciellt kul är det när man i nästan sex års tid har tagit samma busslinje till jobbet fem dagar i veckan så gott som varje vecka. En samling obekanta bekanta på väg mot samma håll.

På skolorna verkar eleverna inte prata om annat än poker

Pokerspelandet på internet breder ut sig bland ungdomar skriver SvD. Är det bloggspammen som har bitit på de oförståndiga?

Relaterat: Poker Sites under Blogger Attack.

Vitonen. Myös sunnuntaivitosena tunnettu, mutta nyt vasta tiistaina julkaistu kysymysrypäs tulee tulevaisuudessa ilmestymään mitä olevettavimmin maanantaisin. Kai. Ehkä. En tiedä. Mutta tässä viimeisin:

1. Miten tunnistaisimme sinut tositeeveeohjelmasta?
2. Millä tavalla luulet muiden kuvailevan sinua autoilijana?
3. Millainen olet itse mielestäsi ratin takana?
4. Kuvaile asentosi sohvalla kun katsot televisiota.
5. Mikä olisi nimesi Hullunkuriset Perheet -pelissä?

–
(Kiltisti käännetty täältä)

• Fotograf Hans Paul, Finland.
• Fotograf Paul Hansen, Sverige.
• Fotograf Hans Paul Hansen, Norge.

Nomen est omen?

Idag var både min väckarklocka och klockan i telefonen i fel tid. Båda var nog i sommartid men ena var fem minuter efter, den andra tre. Underligt.

Skrubu on Kultainen Kuukkeli 2004 ehdokas kategoriassa Paras viilaus (sis. ulkoasun).

Kiva! Kiitos kaikille jotka vihjaisivat raadille.

Muut ehdokkaat samassa kategoriassa ovat SchizoBlog, mitvit, Kalamuki ja pnuk!. Kova jengi.