Kannibaler

– Vet ni vad en kannibal är?

Pappan och de två små sönerna hade stigit på bussen och satt nu bakom mig. Längst bak i bussen.

– Jo, svarar en liten hes pojkröst efter en stunds tänkande, dom äter människor.

Jag har sett denna trio tidigare på samma buss, troligen på väg till skolan eller dagvården kan jag tänka mig. Pappan verkar alltid ha någon berättelse på gång. Kanske för att hålla killarna lugna. Kanske han tycker om att berätta. Killarna tycker om att höra, eftersom de brukar sitta tyst och höra på. Jag tycker också om att höra på berättelserna. Försöker sitta och se ut som om jag läser morgontidningen, men koncentrerar mig på att urskilja pappans låga lugna röst genom bussens motorvrål. Hör inte så mycket. Är det Magellan han berättar om? Kannibaler på Borneo.

– Vet ni var Borneo är, frågar pappan.
– Nä, säger ena pojken.
– Finns det kannibaler där? Frågar andra pojken.

Jag tycker mig höra pappan ge ett jakande svar men, opassligt nog för mig, får busschauffören för sig att trampa gaspedalen i botten vid gult ljus. Motorn brölar som en flock brunstiga kor, bussen praktiskt taget flyger över korsningen och jag kan inte riktigt urskilja pappans svar. På Magellans tid kan det väl ha funnits människoätare på Borneo, antar jag.

– Men Borneo är ju här ganska nära, funderar en av killarna.
– Det är Borgå, rättar pappan och fortsätter, Borneo är långt, långt borta.

Berättelsen tar slut för min del när kannibalerna leder Magellan och hans män in i skogen, troligen mot kannibalbyn. Pappan berättar ej mer. Pojkarna frågar inget. Trion sitter tyst en stund och stiger av vid nästa hållplats. Jag undrar om berättelsen slutade på grund av att pappan märkte mig sitta med samma tidingsuppslag öppen under en lång tid? Kanske han inte bara ville berätta mera just då.

Tänk om man satt i bussen med hörlurarna i öronen och lyssnade på musik, vad allt man skulle gå miste om. Prövade igår. Tyckte inte om det. Jag gillar ljudvärlden på de allmänna forstskaffningsmedlen. En hel egen liten värld att observera. Speciellt kul är det när man i nästan sex års tid har tagit samma busslinje till jobbet fem dagar i veckan så gott som varje vecka. En samling obekanta bekanta på väg mot samma håll.

9 thoughts on “Kannibaler

  1. Den här är… äh, puoli tuntia meni tämänkin entryn lukemiseen, ruotsia puhuva työkaveri hermostui kysymyksiini ja kaikkea. Mutta onneksi luin, kiitos hyvin kirjoitetusta kuvauksesta. Ja johtopäätöksestä olen samaa mieltä.

  2. Kände mig lite träffad, eftersom jag nu inser att jag kan vara en av de pappor som andra lyssnar i smyg på. Mina historier går dock mera ut på att förklara hur saker fungerar. En 2-åring kan faktiskt sitta länge intresserad och förundrande då man ingående förklarar förbränningsmotorns funktion!

  3. Förbränningsmotorns principer var av intresse även för vissa konstnärsbohemer när dom var små.

Comments are closed.