Den osannolika sportaren

Okej. Sportgalenskapen har manifesterat sig nu på två nya sätt. Mera high-tech stuff och, helt överraskande, kläder jag aldrig hade tänkt mig köpa.

High-tech stuff är alltid kul. Böt min no brand, no name, el cheapo stegmätare till en mera professionell Omron Walking style II. Den, tycker jag, är lite noggrannare, ser bättre ut och känns mera professionell (känslan är viktig!). Dessutom är den kanske mer inspirerande än el cheapo eftersom den kan räkna aeroba steg och minuter, d.v.s. den tid man hålligt en takt på minst 60 steg per minut. Cool. Det blev 50 minuter aerobiskt igår. Jag är stolt över mig själv.

Kläder. Köpte mig sportkläder. Fick höra att det inte är cool, pro och bra för ens image att springa med ‘vanliga’ kläder (=se ut som en ekoterrorist). Så nu har jag då kläder som låter has-has-has när jag rör mig. Det är pro. Det är sportigt. Det är trovärdigt. Därmed är det viktigt. Och det är också tydligen något som får unga snärtiga söta (habahaba!) joggarbrudar att titta på mig. Titta på mig, jag är… vadå? Vad tänker de på när jag kommer emot flåsande och röd i fejset. Tänker de: gud, vilken snärtig karl. Eller är det mera i stilen: gud att dessa nördar inte kan hålla sig inne istället för att visa sig ute i kläder som låter has-has-has.

6 thoughts on “Den osannolika sportaren

  1. Att skaffa ny utrustning är ett överraskande effektivt sätt att aktivera sig och röra sig mera. När jag för något år sedan tränade till maraton fick jag massor av ny iver när vi skaffade en fin pulsmätare. Plötsligt kunde man följa med massor av siffror på rutan och skriva statistik i ett häfte efter rundan.

    Dom som satsar riktigt hårt skaffar så klart pulsmätare med datorlink, avståndsmätare (type Suunto t6 + Foot Pod) eller gps. Så mycket motivation har jag åtminstone aldrig behövt…

  2. Snart har man ryggsäcken full med motiverande elektronik… Nja, kanske inte. Stegmätaren och iPoden räcker nog för en tid frammåt.

  3. Jag skaffade mig flera år sedan en Polar clocka, som mätte pulsen och ett antal andra fina finesser. Under joggande var det jävla svårt att inte checka datan varje minut. Tillslut beslöt jag att lämna tech-greijen hemma och svettas analogiskt.

    Less is More. Tieto luo tuskaa!

  4. Jag tänker inte ens på stegmätaren när jag är ute och gå eller springa. Den får göra sitt i fickan. Kollar den först när jag kommer hem.

    Keeping it simple.

  5. Var positiv. Klart att brudarna tänker “guud viken snärti karl!”

    P.S. Frankfurt flygfält suger.

Comments are closed.