Has-has-has. Den osannolika sportaren rör på sig igen. Has-has-has. I sin sportdräkt. Has-has-has.
Borte-Tölö. De första ca 6000 stegen är en pina. Benen gråter efter öl, dator, soffa och TV. Jag svär. Dessutom försvinner solen bakom ett tjockt molntäcke och så börar det regna. Jag har mina solglasögon på mig. Brändö.
Egentligen skulle jag ta mig till Kägelviken och via Granö och Fölisön tillbaka hem. Men när jag var och levererade den sista stegmätaren (ja, vi var flera som beställde) så fick jag vinken om Drumsö södra spets. Jag har varit där, men det var liksom på tiden före människan hade klättrat ner från träden. Så jag styr mina, nu mycket villigare, ben mot stranden och börjar vandringen medsols runt Drumsö. Has-has-has.
Regnet har slutat, ingen sol dock. Går förbi Drumsö kaj, HSK och kommer till Skojarbergsparken. Vackert, ca 9000 steg hemmifrån. Fortsätter färden mot Mörtnäs. Intressanta områden med lekstugekolonier, lummiga skogar och simstränder. Vackert egentligen. Allt är insvept i fuktig skogsdoft och saltig havsluft.
Vidare förbi Skinnbyxorna (has-has-has!), Taxnäs och Västerfjärdsnäset. Lite efter att jag gått under Västerleden börjar det regna igen. Mina sportkläder håller regn, tänker jag. Has-has-has säger kläderna och regnet faller. Tossorna håller sin goda fart.
Förbi Drumsö sportpark, längs norra sidan av Västerleden till Norrsvängen och över bron till fastlandet. När jag kommer ut ur tunneln som går inder Porkalavägen har det slutat regnat. Upp med Lappviksgatan, hemåt längs Mechelin- och Merikantogatan.
När jag kommer hem och druckit ett glas vatten visar sig solen.
Dagens länk blev det nästan 23000 steg, knappa 19 kilometer. Så gott som hela länken, 184 minuter var aerobiska steg (mer än 60 steg i minuten). Den osannolika sportaren är trött i benen. Trött, säger jag.
