Nättjänsten jag inte tog i bruk

Andelsbanken har i sin nätbank en service för att följa med sina utgifter och inkomster: Min ekonomi. Tyvärr kan jag inte länka till information om servicen, eftersom allting ligger bakom lås och bom, d.v.s. kräver inlogging. Det är hemlig information som kan berättas bara åt dem som redan är kunder.

Eftersom jag var inloggad så tänkte prova servicen, men banken gör sitt bästa att hålla mig borta från verktyget via olika fanstyg.

Först gömmer de verktyget väl (Tjänster för privatkunder > Dagliga penningaffärer > Mina penningaffärer > Min ekonomi).

Sedan skrämmer de mig. Jag hamnar på sidan Avtal om Min ekonomi. Det är nämligen så att användningen av servicen kostar.

För tjänsten debiteras en serviceavgift enligt tariffen för varje kalendermånad under vilken tjänsten används.

Ingenstans på sidan står det vad den egentliga kostnaden är. Det finns inte ens en länk till en prislista. Bara en möjlighet att välja vilka konton jag vill använda med detta verktyg och sedan en godkänn-knapp. Banken vill alltså att jag ingår ett avtal med dem utan att jag vet vad det kommer att kosta. Den enda länken är till produktbeskrivningen.

Jag försäkrar att jag innan jag godkänner avtalet har läst produktbeskrivningen över tjänsten.

De vill inte ens att jag skall bry mig om att veta vad servicen kostar, det är viktigare att jag läst produktbeskrivningen.

Okej. Dags att läsa produktbeskrivningen. Tydligen kan man göra si och så, berättas det. Klickar mig vidare. Mitt i allt byts en del huvudnavigationen till finska: Tuki ja palaute. Hienoa (fint). Och när jag har sett allt produktbeskrivningen har att erbjuda klickar jag på sista länken Gå till tjänsten Min ekonomi. Pang! Jag blir erbjuden en sida, helt på finska, där det står att jag måste logga in mig för att kunna använda servicen. Nej nej nej, tänker jag och slår mig i pannan.

Klickar mig igenom huvudnavigationen och vid Ingå avtal får jag igen en vettig sida. Väljer Teckna ett nättjänstavtal och hamnar in på en helt finska sida. Nu vill de att jag skall ingå ett avtal för att kunna använda Andelsbankens nättjänster. Hallå?! Jag är redan i Andelsbankens nättjänst. Skulle man inte veta bättre vore det inte omöjligt att tänka sig att jag redan har ett avtal för nättjänsterna. Nej nej nej, tänker jag och slår mig i pannan.

Ett steg bakåt. Väljer Bli kund hos oss och hamnar på en navigationslös sida med söndriga bilder. Nej nej nej, tänker jag och slår mig i pannan som nu blivit röd och svider.

Vad var det egentligen jag skulle göra? Ja, just ja. Ta reda på vad nättjänsten Min ekonomi kostar? Tar mig tillbaka till framsidan (börjar om från början så att säga) och navigerar till Tjänster för privatkunder > Dagliga penningaffärer > De vanligaste serviceavgifterna. Här måste jag nu välja om jag är privatkund eller Företags- och samfundskund. Det att jag i naivgationen valde Tjänster för privatkunder har tydligen ingen betydelse. Väljer prislistan för privatpersoner. Tyvärr finns det inte prislista för mycket irriterade privatpersoner.

De vanligaste serviceavgifterna för privatpersoner: en jättehemlig sida tydligen. Jag kan inte komma in på denna sida om jag inte är inloggad på bankens sidor, blir jag informerad om, på finska. Men jag är inloggad, jag är inne i nätbanken. Okej, jag loggade in mig på den svenska sidan och tydligen pratar inte Andelsbankens svenska nätsystem med Osuuspankkis finska nätsystem. Tack för det. Men banken är barmhärtig och låter mig gå vidare om jag berättar var i Finland min bank finns. Priserna är inte samma för alla, utan varierar från bank till bank.

Prislista! Äntligen här. Det tog ju bara en halv timme. Andelsbanken har härmed bevisat att servicen i nätbanken är lika långsam som i bankkontoret. Man har kanske inte en lapp med könummer i handen, men dåligt fungerande system leder till motsvarande tidsförlust.