Filburkens förbannelse

Jag kommer ihåg. Det var i lågstadiet. Första eller andra klassen. Vi hade antingen teckning eller så var det roliga timmen (då vi fick göra också annat roligt än bara rita, men jag brukade rita). Läraren (på den tiden: lärarinnan), som vi barn kallade Paddan (det finns inte snälla barn), berättade att vi fick rita precis vad vi ville bara vi ritade en cirkel med hjälp av en filburk och målade cirkeln gul. Frihet utan frihet. Jag tyckte då att det var dumt.

Nu när jag kom ihåg vad som hände länge sedan (inspirerad av Huvudet öppet) blev jag och tänka på hur jag fortfarande får rita vad jag vill, men överraskande ofta bör det vara en cirkel som måste färgas gul.

Vik hädan, filburk! Vik hädan, lågstadielärarinnan!

4 thoughts on “Filburkens förbannelse

  1. Jasså, du har översatt mitt namn. Synd bara att det inte betyder nånting på svenska.

    Jag tror att du var en av dom få som inte ritade solen…

  2. Jag ritade solen, jag gjorde vad lärarinnan sade. Jag var rädd för auktoriteter på ettan och tvåan, kanske trean också. När tanten bakom katedern sade vad som skulle göras gjorde jag det.

    Översättningen av namnet var inte helt lyckat, men det är nu gjort.

  3. Små ynglingar (och flesta av oss, dvs lite äldre) blir mer eller mindre frustrerade, ifall vi får en uppgift med obegränsad frihet (inga begränskningar angående val och möjligheter).

    Länge leve lärarinnan ;)

  4. Jag tror nog inte att det skulle ha varit alls frustrerande om Paddan hade sagt att vi får rita vad vi vill, hur vi vill.

Comments are closed.