Konditionsrapport

Den osannolika sportarens ben har varit mycket trötta efter förra söndagens överdrivet långa runda på ca 19 km samt tisdagens ‘nu skall jag testa hur långt jag orkar springa’ -galenskap (det var inte så långt jag orkade). Torsdagens Curling tog på också. Därmed kändes gårdagens 8 km länk mest som en pina. Orkade springa bara några steg. Det värkte i benen. Först mot slutet kändes det bra.

Idag orkade jag nog inte springa så mycket heller, kanske lite mera än igår, men hela 10 km länken kändes annars helt bra.

Jag hinner observera en hel del när jag går. Och tänka på saker. Det mesta glömmer jag, det är tankar som är bra att tänka på men också bra att glömma. Så finns det sådant som jag ser och tänker på som kunde bli bloggentryn.

Alla harar och igelkottar är kanske inte bloggvärda men saker som att Lillhoplax ser kiva ut kunde vara något att skriva om. Området är varierande: färger, storlekar, ytor och former. Kanske allt det som inte har ändrat sedan min barndom kunde vara något att skriva om. Ungar skjuter fortfarande maskrosknoppar på varandra. Kanske en bloggentry kunde vara samlade tankar om olika sorters värk och pina. Varje länk presenterar en ny version av värk. Men all värk är inte dålig.

Kanske jag kunde föreviga ögonblicket om den med tonårstjejer fyllda tyska turistbussen. De vinkar åt mig. Jag vinkar tillbaka. En haiku.

Fast kanske det inte skulle bli så bra entryn. Det är sådant jag ser och tänker på när jag är ute och gå. Inte sådant jag skriver om när jag sitter.