Den osannolika sportarens pina

Jag sprang hälften av dagens 6,8 km länk. Inte allt i ett kör dock. Det blev tre etapper, varav den längsta var 2 km.

Två hela varv runt spånbanan. Första varvet gick bra, början av andra ganska bra, men uppförsbacken vid halva banan tänkte få slut på mig. Jag gav inte efter och andades tunga svordomar i takt med stegen hela vägen uppåt. Efter det var bara pina och misär. Jag lät som ett ånglok, hjärtat slog alla rekord och där benen borde ha varit fanns bara smärta.

Kanske det någon dag känns lättare.

4 thoughts on “Den osannolika sportarens pina

  1. Det kommer att bli lättare hela tiden. I en månad kommer du att märka hur du springer minst två gånger så långt som nu.

    Om jag bara kunde springa igen! Jag älskade det. Början är aldrig så lätt, men senare blir det lika bra som… du vet.

  2. Ta det lugnt grabben. Steg för steg, dag för dag… Small moves. Jävla fint att du löper, men kom ihåg att lyssna din kropp angående masokism och psykisk pina ;)

  3. Jag tar det lugnt. Om benen säger spring inte, springer jag inte. Enkelt. Men lite no pain no gain måste man ju tåla…

Comments are closed.