Och till sist rosterposter.tk, som ett bevis på att det finns även andra som tycker om det jag kallar remnants.
Jag läste Varjofinlandia.
Vad kan man säga?
Karri Kokko samlade under tre månaders tid ångestfyllda meningar från finska bloggar och skapade ett collage av illamående. Texten är anonym och könlös. Ett flöde av misär, lida och misströstan som löper sida efter sida utan styckeindelning, utan information om vem som har skrivit originalmeningarna.
Det är en tung text som jag gärna skulle ha läst i ett kör, men inte riktigt orkade. Inte för att jag tyckte den var för tröstlös, utan för att jag inte kunde låta bli att fundera på de helheter från vilka meningarna var ryckta ur. Det fanns allt från våldsamt depressiva nödrop och modfälldhet till vardagsfrustrationer och krabbis.
Varjofinlandia är ett komplett mörkt spektrum av något som troligen inte är så purfinskt man kunde tänka sig. Det är en dyster realityshow, en välredigerad skiva av verklighetens deppiga sida.
Janne skriver om Varjofinlandia på engelska och tycker den är depressiv. Jag finner den inte så svart och beklämmande. Det finns faktiskt några små, men väl gömda, aningen gråa glimtar gömda i det dunkla flödet av plåga.
Huomasin että Killinki tarjoaa linkkiä todella huonoon juttuun maailman ensimmäisestä valokuvasta (voi kun Killinki sallisi kommentoinnin, niinkuin Linko sen sallii…).
Jos historia kiinnostaa kannattaa unohtaa tuo hömppäjuttu ja lukea mieluummin esimerkiksi nämä:
You are the Alaki swamp on Mount Wai’ale’ale, Hawaii
A stupendously rainy volcanic crater, you hold the dubious honour of being the wettest place on Earth, which may surprise some Scots. You receive 486 inches of precipitation a year, or forty and a half feet – the height of 6.89 typical Belgians. For comparison, that’s over ten times the rainfall of New York, twelve times that of Glasgow and five hundred times that of Timbuktu. If you took a cube of water a third of a mile along each edge, you would then have how much water falls on the mountain every year. You would also have a fine spot to keep whales and shrimp, assuming, of course, as you would have this water in a suitable place from which to drop it mericlessly on a soggy yet unsuspecting part of Kauai, that they were flying whales. And shrimp.
Which Extremity of the World Are You?
From the towering colossi at Rum and Monkey.
(via)
Kuuntelen katon kohinaa. Harmaalta taivaalta valuu solkenaan vettä. Jokunen salama välähtää silloin tällöin mutta jyrinän viiveestä päätellen ukkonen ei ole ihan lähellä. Tuuli ravistelee kunnolla isompiakin puita. Koiranilma.
Ei tässä näin pitänyt käydä. Suunnitelmani sunnuntaiksi eivät toteudu. En usko että kykenen motivoimaan itseäni lähtemään sadesäähän katselemaan mäkiautokisaa. Jospa sitten yrittäisi rutistaa reissukuvat viimeinkin näytettävään muotoon.
Reissusta tulikin mieleen pari löytämääni Prahalinkkiä: historiallisia karttoja ja se vähä mitä Google Maps osaa kaupungista näyttää.
Ja tulipa mieleen vielä se yksi huijariukko joka tuli vastaan kadulla, lähellä Prahan Hlavní nádraží rautatieasemaa.
”Puhutteko saksaa? Voitteko auttaa” kysyi Ukko saksaksi turisteilta Lyhyttukka ja Pitkätukka. Pitkätukka vastaamaan germaanien kielellä että ”Kyllähän sitä vähän osataan. Mikäs lienee ongelma ukolla?”. Nahkatakkinen, silmälasipäinen viiksekäs mies, iältään varmaan viisikymppinen, kertoi tarinansa. Oli tullut autolla Prahaan mutta, ah ja voi: auto oli hajonnut. Ja nythän asia oli niin että auto ei tietenkään ollut hänen vaan hänen isänsä, joka oli tietenkin kotona Saksanmaalla. Mutta kun ei ole rahaa ei voi soittaa. Ukko tietenkin käyttäisi kännykkäänsä, mutta hän jätti sen autoon sillä siitä on akku loppu. ”Joten voisitteko auttaa minua rahallisesti että voin soittaa isälle ja pyytää rahoitusta auton korjausta varten?” peräsi Ukko.
Pitkätukka ja Lyhyttukka katsoivat toisiaan ja vaihtoivat omalla äidinkielellään jokusen sanan siitä miten Ukko taitaa nyt yrittää vetää tyhmiä turisteja höplästä. Saksaksi Pitkätukka kysyi että ”paljonkohan Ukko tarvitsisi rahaa”, saaden vastaukseksi ”Kaksisataa paikallista”. Turistit hätkähtivät: oho! ”Se on aika paljon” selitti Pitkätukka Ukolle joka vähätteli summan suuruutta ”No eihän se nyt ole paljoakaan” (toim. huom: parisataa Korunaa on vähän alle seitsemän euroa, sillä syö itsensä kylläiseksi ravintolassa ja nauttii palan painikkeeksi tuopin tai kaksi). Turistit eivät olleet sitä mieltä että Ukon juttu olisi parin sadan arvoinen ja keskustelivat siitä taas äidinkielellään. Ukko vaikutti hermostuneelta. Lopuksi Lyhyttukka kaivoi taskunpohjalta jokusen rahan ja antoi ne Ukolle.
Kun turistien ja Ukon tiet erosivat oli saksalainen viiksiniekka saanut kymmenen prosenttia pyytämästään rahasummasta (toim. huom: silläkin rahalla soittaa useamman minuutin kaukopuhelun). Pitkätukka ja Lyhyttukka vitsailivat matkaa jatkaessaan että ”pitäähän sitä nyt kerran reissussa tulla huijatuksi, eihän se muuten ole kunnon reissu” ja totesivat samalla että Ukko oli niin vanha että juttu olisi uskottavampi jos sanoisi auton olevan poikansa eikä isänsä.
Turistien nauru katosi kaupungin vilinään.
Menkää katsomaan Tennispalatsin taidemuseon näyttely Tuntematon taivas – Kiinalaisia nykyvalokuvia . Se on todella hyvä. On se. Sunnuntaina ehtii vielä.
Dagens Husis skriver om hur polisen skall hålla öga på nätsidor och bestämma vad som är barnporr och vad som inte är. Sedan skickas det ut listor på nätsidor som har olaglig innehåll till nätoperatörer vars uppgift är att stänga tillträde till snusk från Finland. Spärren övervakas av Kommunikationsministeriet.
Jag undrar hur bra storebrors övervakning kommer att fungera. Tänkte på samma saker som Sulka redan hann skriva om igår. Finns listan till allmänt påseende? Vad om det i Googles cahce finns något oönskat, hamnar då Google på svarta listan? Hur vet man att det som förbjuds faktiskt är barnporr och inte t.ex. någons åsikter som makthavarna inte tycker om?
Det finns, tycker jag, en stor fara för missbruk och feltolkningar. Poliserna som går igenom nätsidorna måste vara mycket kunniga och opartiska. I deras händer ligger bl.a. tolkningen på vad som är snusk och vad som är konst. Kommer vi att få se nymoralistisk häxjakt av fotografer som Jock Sturges? När kommer nätsidor med verk av Caravaggio förbjudas?
Hur många finska fotoalbum på nätet med sommarbilder från stugan hamnar på svarta listan? Vad visas i browsern om man råkar på en blockerad sida? Kan man få en nätsida avregistrerad om den hamnat dit på felaktiga grunder?
En hel hög frågor. Finns det svar? Inte slår man väl till med övervakning och spärrning utan att tänka igenom saken ordentligt först? Eller hur? Och vad om operatörerna inte är frivilligt med? Hurudan är lagen som då skall hålla ordning på nätinnehållet? I Kina är de väl ganska bra på att reglera innehållet på nätet.
Men det som fick mig först fundersam över artikeln var de överraskande ordvalen i Husis artikel. I ingressen stod det jag tog som rubrik, och i den löpande texten står följande.
Avtalet innebär att operatörerna i Finland blockerar webbsajter som man anser att innehåller förbjuden barnporr så att man inte kan öppna dem från Finland.
Det är i praktiken polisen som beslutar var gränsen för illegal barnporr ska dras.
–
HBL, 27.8 2005
Varför förbjuden och illegal barnporr? Det måste ju betyda att enligt skribenten finns det också både tillåten och legal barnporr. Varför skulle han annars specificera hurudan barnporr det gäller? Jag har varit i den tron att barnporr, per se, är olagligt.
Min nätradio för progressiv rock har redan en längre tid varit Delicious Agony, men via Navelfluff steg den kanadensiska Dividing Line in i mitt medvetande. Surf , klick och så är deras spellista för ljudströmmen på min maskin.
Men ack och ve! Efter att ha klickat på ikonen i iTunes ett antal gånger, utan att få ljud att höras, märker jag att det är en Ogg-ström. Jaha. Just så.
…lue lisää
kirjoituksille