Köper skiva, är skurk

Det råkade sig att i Prag hörde jag i en restaurang en Chris Rea skiva spela. En skiva som jag inte kände igen. Det var ibland en stor orkester och ibland kvinna som sjöng. Naturligtvis också Reas gitarr och sång. En skiva som lät bra. Lite musikal, lite jazz, en nypa pop, en skvätt blues och en atmosfär av progressivitet. Det lät bra liksom!

Har ingen aaaaaning om vilken skiva det är. Skrev upp känslan i min lilla svarta bok och idag köpte jag en Rea CD, utan att höra på den. Chansade.

Okej. Skivan, The Blue Jukebox, är bra. Bluesig och jazzig, men det är inte skivan jag hörde i Prag. Vad fan var det som spelade i restaurangen i Prag? Berätta! Någon måste veta svaret.

Men. Döm om min förvåning när jag märkte att skivan jag införskaffade var ‘skyddad’ så att den inte fungerar i datamaskinen. Vad? Fan! På riktigt, om jag köper en skiva anser jag det vara min rättighet att överföra musiken in i datamaskinen om jag så önskar.

Skivbolaget trampar på mina rättigheter. Texten på skivpärmen menar att CD-kopiering hotar musikers och musikproducenternas inkomst. Jaja, bla bla bla. Men jag, personen som har betalat för musiken, har då inte rätt att överföra musiken, enligt lokala lagar, lagligt till sin bärbara musikspelare? Bullshit! Jag hånar er: era fädrar var hamstrar och era mödrar luktade fläder!

Hörni pojkar. Jag kopierar era CD-skivor till min dator om jag vill. Och, ja, jag har redan gjort det. Tji fick ni! Min Mac kan saker ni inte kan.

Nu, försvinn innan jag hånar er en gång till!

4 thoughts on “Köper skiva, är skurk

  1. orkester och kvinna som sjunger, det låter inte som någon typisk chris rea-platta. Jag kan bara komma på en som har denna kombination, nämligen la passione, ett filmsoundtrack.

Comments are closed.