På flyget till Prag kollade jag igenom guidebokens lilla ordlista och tyckte att jag förstår inte kunde vara ett bra uttryck att lära sig. Så jag satt och läste och försökte komma ihåg. Övade mig på uttalet också. När det sedan var dags att uppsöka en restaurang för lite kvällsbit, fick jag chansen att pröva mina kunskaper i verkligheten. På svenska skulle det väl ha låtit ungefär på följande sätt.
Servitören uppenbarar sig vid bordet.
– Och vad skulle det få lov att vara?
Vi turister, som försökt tolka den tjeckiska menyn utan större framgång, fattar inte vad servitören säger. Efter ett snabbt utbyte av blickar säger jag det ända jag kan på lokalspråket.
– Jak vörstår.
Servitören tittar på mig.
– Jag förstår?
– Jak föörstårr, upprepar jag.
Det blir en mycket kort, men tydlig paus i diskussionen. Så fortsätter servitören.
– Would you like me to translate the menu for you?
– Yes, please, svarar turisterna i en mun.
Det gick ju bra, tyckte jag innan jag ett par dagar senare förstod att jag hade läst fel ord i ordlistan. Att klåpa, och att inse att man har klåpat är ett bra sätt att lära sig.
*Gap skratt*