Skuggfinlandia

Jag läste Varjofinlandia.

Vad kan man säga?

Karri Kokko samlade under tre månaders tid ångestfyllda meningar från finska bloggar och skapade ett collage av illamående. Texten är anonym och könlös. Ett flöde av misär, lida och misströstan som löper sida efter sida utan styckeindelning, utan information om vem som har skrivit originalmeningarna.

Det är en tung text som jag gärna skulle ha läst i ett kör, men inte riktigt orkade. Inte för att jag tyckte den var för tröstlös, utan för att jag inte kunde låta bli att fundera på de helheter från vilka meningarna var ryckta ur. Det fanns allt från våldsamt depressiva nödrop och modfälldhet till vardagsfrustrationer och krabbis.

Varjofinlandia är ett komplett mörkt spektrum av något som troligen inte är purfinskt man kunde tänka sig. Det är en dyster realityshow, en välredigerad skiva av verklighetens deppiga sida.

Janne skriver om Varjofinlandia på engelska och tycker den är depressiv. Jag finner den inte så svart och beklämmande. Det finns faktiskt några små, men väl gömda, aningen gråa glimtar gömda i det dunkla flödet av plåga.

6 thoughts on “Skuggfinlandia

  1. Tack för dina fundersamma ord, Pekka. Du lyckades dra upp från boken ett par synpunkter som inte äns jag hade hittat på. Alltså när du sa att du måste stoppa läsandet för att du “inte kunde låta bli att fundera på de helheter från vilka meningarna var ryckta ur”. Det var nånting som jag förstås hade min syn på när jag verkligen läste texterna, men inte efteråt då boken blev färdig. Då såg jag bara de tryckta meningarna på sidan. Och för det andra var jag mycket glad för att du märkte de få “gråa glimtar” i det annars mörka helheten. De var ju positiva överaskningar för mig själv också.

    Hälsningar,

    Karri

  2. Min första tanke efter att ha lagt mig sängen i natt: Ens, dumhuvve, ens!

  3. Jag tyckte att boken förstärkte behovet av att tänka på meningarnas ursprung, något som inte var lika tydligt i din blogg.

    Du får signera boken om vi t.ex träffas på nästa höstseminarium :)

  4. Voi helvete, kun toi tvångis osaakin olla vaikeeta, näin harvoin harrastettuna. Nyt taas huomasin pienen artikkelivirheen ja yhden vahingossa puuttumaan jääneen preposition aiemmista kommenteistani… Mutta emme lannistu, emmehän! I alla fall är det både trevligt och nyttigt att ta risker då och då.

Comments are closed.