För länge länge sedan beskrev jag min syn på hur skärgården känns. Jag hittade texten här nyligen när jag grävde i mina arkiv. Redigerade lite orginalet eftersom det var egentligen en jobbgrej.
Upplevelser. Njuta av en frisk sjöbris på klipporna, ett glas rödvin på segelbåten, en god bok på stugverandan. Finsk miljö, vackra stenar, sköna morgnar och uppfriskande regn – allt som får en att känna sig ren ända in i själen.
Skärgården är inte ett öppet hav med horisont. Skärgården är skär, klippor, öar. Men också hav, himmel och en salt sjödoft. Växter. Gräs, en liten vriden tall. Skärgården är blå, grå, röd och grön. En upplevelse, intressanta ankarplatser, holmar med vackra detaljer. En spännande storm, en gaslykta, färsk rökt fisk, svartbröd med smör och nypotatis. Träbåtar, båthus och frihet, sjökort, prickar och en liten flaska rom. Fåglar, sälar, fiskar och människor. Skärgården är en blandning mellan närhet och värme samt avstånd och kyla.
Min syn bemöttes inte med förståelse.
(blogpriset via)
