Ljud och bild

Sigur Rós. Ett band jag egentligen bara hört via nätet. Vackra videor. Faktiskt härliga. Till Glōsōli (mov, 29,1 MB) har jag länkat redan tidigare (om jag inte missminner mig), men även den nyaste videon, Hoppípolla, är mycket bra. Den påminner mig om en TV-film, brittisk skulle jag kommer ihåg, där gamla människor spelade barn. Ungarna tuttade eld på en lada och deras kompis brann där med. Det var tragiskt. Det måste ha varit på sjuttiotalet.

Men musiken utan bilder? Det är lite som filmmusik. Bilderna är vackra, musiken helt bra. Tillsammans fungerar helheten ypperligt. Men blir det samma känsla utan bilderna? Troligen inte. Jag tyckte nämligen att det var samma låt som spelade i både Hoppípolla och Glōsōli.

3 thoughts on “Ljud och bild

  1. Har aldrig riktigt förståt mig på Sigur ros storhet. Det är ju helt klart bra men absolut inte super bra. Kanske tar ett tag att vänja sig.

    Liksom bara en sån sak att släppa en skiva helt utan låttitlar är ett mysterium för mig. Vad var målet med det egentligen?

    //Kent

  2. Faktiskt vackert. Glōsōli fick huden att knottra sig på mig. Kanske det delvis beror på krabbis från gårdagens julfest och på att det är litet kallt i kämppän idag. Sigur Rós har varit på min iTMS shoppinglista ett tag. Kanske det skulle vara dags att ladda ner ett album.

    Det var intressant att se flygepisoden mot slutet av videon. Som liten drömde jag många gånger att jag kunde flyga på samma sätt som barnen gör i videon. Jag kastade mig upp i luften och tog några ordentliga grodsimtag. Bara jag fick början att lyckas gick det enkelt att hållas i luften.

Comments are closed.