Kylskåpspoeten

I år gav jag mig en julklapp i förtid.

– Kul jul åt mig av mig.
– Tack, säger jag åt mig och undrar vad det kan vara.
– Oj, en låda kylskåpspoesi!
– Tack snälla jag!
– Varsågod.

Och när jag sedan placerat alla ord på kylskåpsdörren (egentligen frysdörren) så noterar jag mig redan ha skapat några fina tankar: “de tvekar som skuggar känslan”, “ett fluffigt öga vilar lite” och “lysande öppen flicka med stark illusion älskar mjuk naken evighet”.

Det är så fint när jag vet vad jag önskar mig.