Mobilbilder i exil 2

Jag känner mig tvungen att lätta på trycket eftersom Lokala MMS blog har stängt (för en obestämd tid) och det samlas mer och mer bilder i min telefon hela tiden. Börjar med denna.

Min lilla videomusiklista från det vad YouTube har att erbjuda skapade lite funderingar bland bekanta över både kaffe och öl. Hur länge kan YouTube erbjuda alla dessa fantastiska snuttar man inte hittar annorstädes? Det undrar även andra. Inte minst representanter av musik- och filmbranschen, som man kan läsa i artiklar som t.ex. Industry Uneasy With YouTube Craze och Showbiz unsure if YouTube a friend or foe.
Själv tycker jag det är fint, så fint så jag har varit där igen.
Har lyssnat på David Gilmours nya sedan början av månaden. Först ganska intensivt, senare har den funnits med på min random-spellista. Har tänkt på att skriva om skivan lite, men vet inte riktigt hur… hmm…
Det är nämligen så att Gilmour är en av mina stora gitarrgudar. Min dyrkan började en het sommar i början av 1980-talet. Brorsan hade The Wall på C-kassett och jag lyssnade sönder kassetten den sommaren (fick nästan stryk för att jag söndrade hans kassett, lyckades dock ljuga mig ut ur situationen).
När jag stiger in i teatersalen kan jag inte låta bli att notera publikens sammansättning. Jag skulle tippa att det är 96% kvinnor. Vad är det jag är på väg att se på? Vad tackade jag ja till när mejlen kom? Teater, visst, men inte kollade jag vad det gällde.
Det visar sig vara en monolog. En teatralisk stå-upp komedi om den moderna kvinnans hektiska liv mellan hemmet och jobbet. Jag förstår att publiken består till största delen av kvinnor. Kvinnor i olika åldrar. Några män. De flesta hit lurade av sina fruar, kan jag tänka mig. Några ungkarlar. Jag en av dem.
En och en halv timme. Utan paus. Tur att man får ta mig sig en whiskey i salen. En dubbel sådan.
Det handlar om sex, barnuppfostring, jämlikhet, dagis, att hålla upp en viss fasad så att grannarna inte får fel bild, att vara kvinna med man som chef, matlagning och mera sex. Allt detta då från en kvinnas perspektiv.
Vissa saker tilltalar mig, en barnlös ungkarl, inte. Allt det där med uppfostring och dagistanter kändes lite tråkigt faktiskt. Men då fanns ju whiskeyn där.
En stor del kunde jag förstå, från min synvinkel dock, men visst insåg jag min ironiska roll som man i publiken. Och ja, nog skrattade jag en hel del också. Till och med så att tårarna rann. Dock inte lika hysteriskt och ofta som kvinnorna i publiken. Jag är ju trots allt kanske inte precis primära målgruppen. Eller är jag?
Cellofan på Svenskis Mini Scen är bra resonerar jag, eftersom när pjäsen slutar känns en och en halv timme som en kort tid.
rakeinen taivas
kuin verkkaisesti lähestyvä lintuparvi
kirkkaan sinivalkoista taustaa vasten
tuulen kevyesti ohjaamana
hypnoottisesti
suuret valkoiset hiutaleet
peittävä alleen sen
mitä ei vielä ihan kevääksi voi kutsua
vaikka yöt jo ovatkin päiviä lyhyemmät
täydellinen karuselli
lasivasara

Kun meillä nyt on parasta antia verkossa, niin haluaisin siihen liittyen, mutta ei kuitenkaan saavutettavuuden tai käytettävyyden näkökulmasta, kysyä tuomaristolta tarkennusta termiin ”Visuaalinen ulkoasu”. Koska arvon tuomaristo pitää tärkeänä tarkentaa Lappeenranta.fi -palvelun ulkoasusta sitä, että kyseessä on nimenomaan visuaalinen ulkoasu eikä mikään muu ulkoasu, olisin ystävällisesti tiedustellut mikä olisi sitten se ulkoasu joka ei ole visuaalinen?
Vastaukset voi kirjoittaa tämän kirjoituksen kommentteihin tekstuaalisin sanoin tai kirjaimellisin lausein.
Eikö se kesä tule? Missä kevät? Talvi saisi jo antaa periksi! Tämän Viikonloppuvitosen teemana on matkailu ja loma. Kuvan lahjoitti käyttöön Kalamuki.
Voit vaikuttaa Viikonloppuvitoseen lähettämällä kysymysvinkkejä tai esimerkiksi julkaistavia kuvia vitosista (150×150px: jpg,gif, png — ei animaatiota) osoitteeseen vitosvinkki (ättä) skrubu. Net.
Päivitys: Vitosvastaukseni tänä viikonloppuna Stellon vuodatuksessa.
Nyckelord: vitonen