Någon lämnade kakan ut i regnet
Efter att jag sett en snutt Pink Floyd (Us & Them) på JuTuben, kunde jag inte, igen heller, låta bli att gräva fram lite mera musik.
Först blev det lite Floyd-relaterat.
Mason & Fenn: A Lie For A Lie, en låt från trummisens och Rick Fenns 80-tals skiva Profiles med Gilmour som gästvokalist. Har jag tyckt om detta? Kanske (borde ha vinylen någonstans), men all musik håller inte tidens tand.
Roger Waters 4.41 A.M. (Sexual Revolution) och 5.06 A.M. (Every Strangers’ Eyes) från Waters första soloskiva (nej, jag hör till dem som inte tycker att The Final Cut är en Waters solo) med Eric Clapton på gitarr. Låter fortfarande bra.
Och så råkade jag ännu på Rick Wright: Night of a thousand furry toys från keyboardistens andra soloskiva, Broken China (räknar inte Identity som en solo). En riktigt trevlig låt och en riktigt bra skiva tycker jag. Och så menar Wikipedia att Wright tydligen skall komma ut med en ny skiva nästa år. Inte illa. Månne man skulle hitta hans första som CD?
Så yrade jag till andra sfärer.
En länk tog mig till The Crazy World Of Arthur Brown: Fire och därifrån vandrade jag till en fin version av Al Stewart: Year of the cat och därifrån blev det ett hopp till Santana: Europa.
Den sistnämnda har jag haft länge sedan på en C-kassett där det också fanns en version av Richard Harris: MacArthur Park, så den måste jag ju gräva fram också. I samma veva kom ”>Weird Al Yankovic: Jurassic Park emot.
Och som jag skrev för ett par år sedan, finns det musik som hör ihop. Sådana låtar som man har haft på C-kassett och alltid (då) hör efter varann. För mig är det t.ex. The Motors: Airport och Abba: Summernight City. Kan inte höra den ena utan att genast tänka på den andra.
Oj. Det blev en ohelig blanding av progressivt och poppigt. Kanske jag borde hitta på något vetigare i livet än att surfa musik på YouTube?
Tällä viikolla Viikkovitonen kävelee ikkunasi alta, huomaa sinut ja kysyy ”
inläggen
