Jag vet hurudan du är, kanske

På torsaden samlades en grupp bloggare, på Maris inbjudan, till Nousu. Första sponsorerade bloggträffen, för mig åtminstone, där Björn Hammar (mycket osynlig på nätet, hittar inte något vettigare att länka till än detta (via)) bjöd på ett par öl och berättade om Taivas Innovations och Igglo. Troligen fanns det något substans i det han sade, men jag tyckte att jag inte riktigt förstod vad det var. Något om innehåll och social media… bloggar… men det liksom inte materialiserades. Sådär som i Star Trek när teleportapparaten strejkar (det glittrar i luften och låter rätt men inget förflyttas) eller när man talar om web 2.0. Jag skulle så ha vilja säga högt “More matter, with less art“. Vilket jag ju nog gjorde också. På toan.

Helt trevligt att träffa bloggare igen (eller vissa för första gången), och gratis öl är ju oftast helt en bra sak, men kanske jag hade väntat mig något annat (typ pengaregn :), mera (information) eller konkret (fakta) av sponsoren.

Och helt intressant att höra vad Hammar hade att säga efter det officiella talet om tagging, om att vara supporter eller anhängare… ett och annat om nätet och också livet utanför det. Satt och lyssnade lite, kastade in ett par kommentarer.

Men så var det något där som inte riktigt lät rätt. Det var om bilder på Flickr. Att människor där publicerar närmast bra bilder och hur de bilder man lägger ut på nätet beskriver ens person. Jag tyckte att där brast logiken, men fick inte in ett ord i diskussionen just då.

Jag skulle nämligen inte våga påstå att alla publicerar bara bra (/sina bästa) bilder på Flickr. Att påstå det leder till två frågor. Vad är en bra bild och varför publicerar man bilder på nätet?

Att definiera en bra bild är väl ganska så omöjligt. Var och kan ju ge sin subjektiva syn, men konsensus om saken lär man inte få till stånd. Därför är det ju intressantare och mer motiverande att tala om intressanta eller ointressanta bilder, inte bra och dåliga.

Dessutom är godhet och dålighet mycket kontextbundna begrepp. En bild kan vara dålig som porträtt men bra som tapet, passa dåligt in i en bildserie men vara bra som pärm på en CD-skiva. Dålig på skärmen, bra på papper. Dålig för att jag inte gillar oliver, bra för att den inte föreställer något. Dålig för att många gillar bilden, bra för att många gillar bilden.

Okej. Om man då vet att bilder är varken bra eller dåliga utan intressanta eller ointressanta och det är en mycket subjektiv sak, kommer vi till frågan om varför man publicerar bilder på nätet.

Behovet eller motivet att publicera bilder på nätet är lika med de motiv och behov var och en har. Det finns inte en eller två, utan miljoner (kanske även mer). Miljoner olika orsaker. Miljoner olika synsätt, åsikter och behov.

Jag publicerar bilder för att de är behandlade, eller för att de inte är behandlade. För att de skall meddela en känsla, eller för att de inte skall meddela en känsla. För att bilden förstärker en minnesbild från en resa eller fest. För att bilden helt enkelt är så skit att det är till och med roligt att publicera den. Varje bild kan ha sin orsak. Eller även flera. Eller ingen.

Om man då inte vet varför någon har publicerat bilder på nätet, inte vet bakgrunder eller motiveringar. Hur kan man då samla ihop fakta om personen?

Man kan inte.

Man kan ju anta, men det är ju inte fakta. Man kan bygga upp sin egen vision om hurudan personen som publicerar bilder på nätet är. Fantisera, kritisera. Tycka om någons bilder och tro sig veta något om fotografen. Men det är nog alltför subjektivt för att stämma.

Vem vet dessutom om bilderna på Flickr representerar någons hela bildliga uttryck eller bara en del? Kanske man väljer vilka bilder som publiceras? Kanske man använder Flickr endast för egna skitbilder. Eller experiment. Eller egna bra bilder (vad det än må vara). Kanske där bara finns en procent av allt som någon fotograferar, och det kan väl vara tusentals bilder det.

Och just det är det fina med det som kallas web 2.0 och social media. Man kan använda det på så många olika sätt. Det finns verktyg men ingen tvingar att använda dem enligt en viss schablon. Man får vara kreativ, men man behöver inte. Man kan kombinera innehåll från olika verktyg, eller låta bli. Frihet att välja.

3 thoughts on “Jag vet hurudan du är, kanske

Comments are closed.