Episod

Så, där stod jag då – en tidig lördagsmorgon lidande av en lätt bakfylla på spårahållplatsen funderande hur i all världen jag lyckats glömma mina solglasögon hem. Och hur kan det mitt i allt vara så varmt? Det är ju slutet av juni!

Förbryllad av livets alla stora orättvisor steg jag på spårvagnen, som, emot alla odds, kom precis enligt tidtabellen. Solen sken. Jag svettades och kisade ut genom fönstret.

Staden är så tom och lugn på morgonen. Man skulle ju kunna njuta av stunder som denna, om man bara hade solglasögon, sandaler i stället för tossor, shorts och ingen bakfylla.

Jag kan inte säga att jag precis njöt.

Men så fick jag i mig en latte med dubbla mängden kaffe. Fast hett var det ju fortfarande. Och förbannat ljust.