Vanten i maj

Vänder in på hemgatan. Kvällen är lugn, solig och vacker, det är en torsdag i slutet av maj. Under hundra meter till ytterdörren, sista stumpen av kvällens länk.

Jag är inte speciellt observant på vad som händer runt omkring mig, lyssnar på en mycket intressant bok. Audioböcker är kul. Bra för länkar.

Cirka tio meter från ytterdörren noterar jag något på trottoaren. En liten grej, precis framför mig. En vante? Vad är det månne, hinner jag tänka innan sanningen går upp för mig. Gaarrgh! Inte är det en vante, det är en måsunge! Nej, två måsungar! Med det samma dyker en av föräldrarna mot mig bakifrån. Skriiiii…. skriiiiiiii! Adrenalinrush. Pulsen tredubblas på en bråkdelssekund. Jag vänder om illa kvickt, lägger benen på ryggen och rusar runt hörnet till bakgården och tar mig in via dörren där.

Måsarna ställer till med trubbel för mig vartannat år, tydligen.

2 thoughts on “Vanten i maj

  1. Osäkerhet, oväntade händelser – är det inte det vad Taleb skriver om…?

    Den enda fågelföräldrarn som kan göra dig illa är slagugglan. Tja, bäst att vara aktsam om alla ugglor, faktiskt. Men uggleungar, dom kommer du aldrig att träffas.

    Kanske.

  2. Den vita måsen var den svarta svanen, fast konsekvenserna inte var speciellt radikala.

Comments are closed.