skrubu

Juldagens köld är hård,
reklamljusen blinka och glimma.
Alla sova i betongträdgård
djupt under eftermiddagstimma.
Spåran vandrar sin tysta ban,
snön gråbrun på refug och gatuplan,
snön lyser gul vid kloaken.
Endast turisten är vaken.

(orginalet)

Idag blir det 80-tals måndagspopp på svenska. Det är nämligen Jeppisbandet Ragnar Hare i turen med låten Sven minns ingenting från 1986. Varsågoda.

–
Katso lisää maanantaipoppia

På något sätt ville jag surfa på något slumpmässigt positivt idag. Sökte någon slags svensk version av positiivarit. Sökte efter uppmuntran på den stora sökmaskinen och fann www.dagensros.nu. Och, ja, vad ska man nu säga om det som mötte mig. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta: En sajt som säger sig vilja sprida godhet och glädje, den är förstås helt sönderbombad av spam-kommentarer.
Jag valde att skratta. Det är helt enkelt så sjukt roligt att sitta och läsa kommentarerna/orden som kommer på första sidan på denna underbara sajt. Rekommenderar.

Äntligen har jag fått bilderna från Stockholmsresan behandlade och utspridda hit och dit. De som följer med mina Flickr-bilder eller bildbloggen har säkert noterat en del av utbudet, men i all tystnad har jag samlat ihop lite från bägge och blandar de ihop med bilder som inte publicerats tidigare: galleries.skrubu.net/STO08.

Grävde och sökte bland gamla saker: i just alla de lådor man inte skall gräva i om man vill få något gjort utan att myriader av minnen överrumplar en.

Tanken var att gå igenom åtminstone en del av allt det jag sparat och kanske bli av något som jag inte definitivt känner mig tvingad att spara mera. Och det gick bra tills jag öppnade ett kuvert med fotografier. Det var svartvita bilder från 1987, slutet av maj eller början av juni – då man blev student. Inte mindre än 21 år sedan.

Hehe, riktigt barnet ännu. Himmel vilka glasögon. Liknar jag Kermit?

Idag har man då följt med hur fel det kan gå.

Nu, när case restaurang Lehtovaara sakteligen efter tre år blivit glömt, upprepas motsvarande. Denna gång är det restaurangen Nuevo Latino i Helsingfors som med sin okunnighet om hur saker kan eskalera på nätet har fått mera publicitet än de (antagligen) förväntat.

Mikko Eerola med sällskap åt på restaurangen och sin vana trogen skrev han om det på eat.fi. Maten ansågs god (fyra poäng av fem) men för dyr (2/5 poäng), dessutom var sällskapet missnöjd med servicen (2/5 poäng). Senare kommenterade Eerola restaurangen på Jaiku-kanalen #eatfi.

Tydligen var detta inte i restaurangens smak och de bara inte skickade ett hotmejl till Eerola (som han publicerade), utan också kontaktade Eerolas frus arbetsplats om saken.

Inte helt oförväntat har saken skapat en hel del skriverier i Jaiku och de finska bloggarna. Även tidingar har skrivit om saken (Ilta-Sanomat, hs.fi) och åtminstone Radio Helsinki har nappat på incidenten.

Och med eskaleringen av uppståndelsen (som hämtat en hel del badwill för restaurangen och vilket skulle ha kunna undvikas med lite förståelse om hur saker och ting på nätet fungerar) samlas det en hel del kommentarer i skriverierna. Inte minst på Eerolas egna blogg, där någon anonym person skrivit bland annat: ”Dö, satans pisshuvud”. I kommentarerna undrar vissa om det är krögaren själv som valt att skända Eerola anonymt.

Om yttrandefriheten stör förtagsamheten, kan man göra det till en lagfråga.
–
Pertti Cestoni (restaurang Nuevo Latino) i Digitoday

Det kommer att vara riktigt spännande att följa med hur det intressanta fallet Nuevo Latino vs. Eerola kommer att utvecklas. För de som vill läsa en noggrannare utredning om saken (på finska) gör väl i att läsa hur Erkka summerat dagens händelser. De som preferar engelska kan klicka sig antingen till ButtUgly och/eller nettiapina.fi.