skrubu

Firefox 3:n pitäisi nyt olla saatavilla, mutta saitti on ihan tukossa. Jopa sieltä tänne linkitetyt kuvat jäävät näkymättä. Olo on kuin surffaisi lippupalvelun saittia kun konserttiliput tulevat myyntiin.

Yllättävää? Ei oikeastaan. Vaan miten käy ennätystehtailun? Pysyykö rauta pystyssä?

Päivitys (siinä nelisen tuntia homman aloituksen jälkeen): Mittari raksuttaa (toimiessaan) yli 10000 latauksen minuuttivauhtia.

Päivitys 2 (sellaiset 3h yli ennätysvuorokauden): Lataustahti on selvästi hidastunut, mutta kokonaismäärä on hiukan alle 9 miljoonaa. Aika hurjaa, ja samalla se ei kuitenkaan ole kuin sellaiset vähän päälle promille koko maailman väestöstä (ja hiukan päälle kuusi promillea koko maailman internetkäyttäjistä, jos nopeati löytämäni lähteet ovat oikeassa.).

Tänään on Urhon, Birgerin ja Börjen päivä, mutta myös vuoden 169. päivä (karkausvuosi). Puolisen vuotta sitten ihmettelin ennustetta siitä, että tänä vuonna Suomessa avattaisiin 50000 uutta verkkokauppaa.

Jos tahti olisi sellaiset 137 uutta verkkokauppaa vuorokaudessa, pitäisi tänään puoleenyöhön mennessä ilmestyä noin 23016. uutuuttaan kiiltävä kotimainen nettiputiikki.

Minne ne kaikki uudet kaupat menneet on?

Vänder in på hemgatan. Kvällen är lugn, solig och vacker, det är en torsdag i slutet av maj. Under hundra meter till ytterdörren, sista stumpen av kvällens länk.

Jag är inte speciellt observant på vad som händer runt omkring mig, lyssnar på en mycket intressant bok. Audioböcker är kul. Bra för länkar.

Cirka tio meter från ytterdörren noterar jag något på trottoaren. En liten grej, precis framför mig. En vante? Vad är det månne, hinner jag tänka innan sanningen går upp för mig. Gaarrgh! Inte är det en vante, det är en måsunge! Nej, två måsungar! Med det samma dyker en av föräldrarna mot mig bakifrån. Skriiiii…. skriiiiiiii! Adrenalinrush. Pulsen tredubblas på en bråkdelssekund. Jag vänder om illa kvickt, lägger benen på ryggen och rusar runt hörnet till bakgården och tar mig in via dörren där.

Måsarna ställer till med trubbel för mig vartannat år, tydligen.

Blommor åt alla mammor.

Satt just en god tid och skrev en sur text över hur jag blivit grundlurad av reklam. Att jag slösat en ansenlig summa pengar på en teve som inte har de egenskaper som reklamen lovat. Sökte fram på nätet trevliga gamla svordomar och komponerade ihop en sarkastiskt text om lurendrejeri och om att bli pissad i ögat. Jag kände mig fylld av helig vrede, jag skrev för rättvisans skull.

Men det visade sig att jag hade fel, och att jag inte alls blivit pissad ögat eller lurad. Av en slump snubblade jag över precis allt det jag trodde inte fanns i televisionen. Reklamen jag skällde ut som lögn, var sanning. Det vara bara jag som inte kunde (fast på riktigt skyller jag på televisionens krångliga menysystem).

Hela den härliga bitterheten, min ljuvt magsura text blev oväsentlig. Det var som om texten varit en ballong jag höll på och blåsa upp men som slank ur fingrarna och med ett långt pruttande ljud flög irrationellt runt i rummet en kort sekund tills den föll ner på golvet tom, platt, intetsägande och skrattretande löjlig.

Ett sådant onödigt slöseri av svordomar (fast på riktigt är jag mycket nöjd).

Samlade ihop bilder från Barcelonaresan till ett galleri. Somliga bilder är samma som jag redan publicerat, men det finns också en hel del tidigare opublicerade bilder med.

Stjärndatum 61714.2: Nåja. Det visade sig vara en överraskande enkel procedur att byta aktersnurran till denna farkost. Bloggskeppet Skrubu åker vidare i det oändliga nätet med en splitterny tvåpunktfemma.

Utanpå ser man ingen skillnad men här inuti har saker och ting ändrat. Mot bättre, skulle jag våga påstå. Även alla gamla pluggar verkar hålla någorlunda tätt.

På kommandobryggan upplevdes lätt yrsel när gamla Save and continue editing -knappen hade försvunnit. Men efter en stunds förvirring insåg personalen att Save exekverar samma funktion i nya versionen. Det är lugnt.

Över och ut.