skrubu

På torsaden samlades en grupp bloggare, på Maris inbjudan, till Nousu. Första sponsorerade bloggträffen, för mig åtminstone, där Björn Hammar (mycket osynlig på nätet, hittar inte något vettigare att länka till än detta (via)) bjöd på ett par öl och berättade om Taivas Innovations och Igglo. Troligen fanns det något substans i det han sade, men jag tyckte att jag inte riktigt förstod vad det var. Något om innehåll och social media… bloggar… men det liksom inte materialiserades. Sådär som i Star Trek när teleportapparaten strejkar (det glittrar i luften och låter rätt men inget förflyttas) eller när man talar om web 2.0. Jag skulle så ha vilja säga högt ”More matter, with less art”. Vilket jag ju nog gjorde också. På toan.

Helt trevligt att träffa bloggare igen (eller vissa för första gången), och gratis öl är ju oftast helt en bra sak, men kanske jag hade väntat mig något annat (typ pengaregn :), mera (information) eller konkret (fakta) av sponsoren.

Och helt intressant att höra vad Hammar hade att säga efter det officiella talet om tagging, om att vara supporter eller anhängare… ett och annat om nätet och också livet utanför det. Satt och lyssnade lite, kastade in ett par kommentarer.

Men så var det något där som inte riktigt lät rätt. Det var om bilder på Flickr. Att människor där publicerar närmast bra bilder och hur de bilder man lägger ut på nätet beskriver ens person. Jag tyckte att där brast logiken, men fick inte in ett ord i diskussionen just då.

Jag skulle nämligen inte våga påstå att alla publicerar bara bra (/sina bästa) bilder på Flickr. Att påstå det leder till två frågor. Vad är en bra bild och varför publicerar man bilder på nätet?

Att definiera en bra bild är väl ganska så omöjligt. Var och kan ju ge sin subjektiva syn, men konsensus om saken lär man inte få till stånd. Därför är det ju intressantare och mer motiverande att tala om intressanta eller ointressanta bilder, inte bra och dåliga.

Dessutom är godhet och dålighet mycket kontextbundna begrepp. En bild kan vara dålig som porträtt men bra som tapet, passa dåligt in i en bildserie men vara bra som pärm på en CD-skiva. Dålig på skärmen, bra på papper. Dålig för att jag inte gillar oliver, bra för att den inte föreställer något. Dålig för att många gillar bilden, bra för att många gillar bilden.

Okej. Om man då vet att bilder är varken bra eller dåliga utan intressanta eller ointressanta och det är en mycket subjektiv sak, kommer vi till frågan om varför man publicerar bilder på nätet.

Behovet eller motivet att publicera bilder på nätet är lika med de motiv och behov var och en har. Det finns inte en eller två, utan miljoner (kanske även mer). Miljoner olika orsaker. Miljoner olika synsätt, åsikter och behov.

Jag publicerar bilder för att de är behandlade, eller för att de inte är behandlade. För att de skall meddela en känsla, eller för att de inte skall meddela en känsla. För att bilden förstärker en minnesbild från en resa eller fest. För att bilden helt enkelt är så skit att det är till och med roligt att publicera den. Varje bild kan ha sin orsak. Eller även flera. Eller ingen.

Om man då inte vet varför någon har publicerat bilder på nätet, inte vet bakgrunder eller motiveringar. Hur kan man då samla ihop fakta om personen?

Man kan inte.

Man kan ju anta, men det är ju inte fakta. Man kan bygga upp sin egen vision om hurudan personen som publicerar bilder på nätet är. Fantisera, kritisera. Tycka om någons bilder och tro sig veta något om fotografen. Men det är nog alltför subjektivt för att stämma.

Vem vet dessutom om bilderna på Flickr representerar någons hela bildliga uttryck eller bara en del? Kanske man väljer vilka bilder som publiceras? Kanske man använder Flickr endast för egna skitbilder. Eller experiment. Eller egna bra bilder (vad det än må vara). Kanske där bara finns en procent av allt som någon fotograferar, och det kan väl vara tusentals bilder det.

Och just det är det fina med det som kallas web 2.0 och social media. Man kan använda det på så många olika sätt. Det finns verktyg men ingen tvingar att använda dem enligt en viss schablon. Man får vara kreativ, men man behöver inte. Man kan kombinera innehåll från olika verktyg, eller låta bli. Frihet att välja.

En relativt lugn bloggträff. Den i går, som kallades ihop av Helena och som började på restaurang Töölönranta och sedan fortsatte på Sandels & Sveicci.

Sun Äitis förde protokoll på ett kvitto och resultatet är en ypperlig rapport, från första etappen. Det som hände i andra, får förbli ett mysterium. Ja, förutom det att den lilla pubben måste ringa efter extrahjälp när hela bloggargänget (minus de som inte följde med från första) invaderade den annars ganska lugna platsen. Inte för att vi var bökiga, utan för att vi drack och åt så mycket. Goda hamburgare. Mmm…

Är det jag, eller sällskapet, som gör det att det ofta blir diskussioner om språk? Denna gång inte bara om finska och svenska, utan också danska, norska, hollänska, spanska, franska och tyska. Fast nog talade vi om annat också.

Jag spekulerade över hur lite jag skrivit texter på svenska de senaste tiderna. Mera svenska, tyckte åtminstone Kriisi och Veera. Ja, varför inte. Fast, det brukar påverka negativt på mängden prenumeranter på blogilista.fi. ”Skit i det”. Ja, skit i det.

Nikke har några bilder, och Marinadi samt Miira några minnesbilder, från igår.

En digitalbox kostar mellan 50 och 500 euro. Då alla hushåll har skaffat sina boxar, så är det någon som har gjort stora affärer. Det rör sig om hundratals miljoner euro. Man kan fråga sig om vi finländare har gått på århundradets blåsning då Yleisradio, digitalboxtillverkarna och politikerna har enats om att alla tv-mottagare skall förses med box.
–
Kenneth Stambej: Digiboxarna är en blåsning, HBL 29.1.2007

Journalisten och riksdagskandidaten Kenneth Stambej har kritiserat hur digital-tv införs i Finland och tilldelats en varning från FST. Svenska YLE vill begränsa min yttrandefrihet, menar Stambej i sin blogg.

Jag tycker det är fint att någon ifrågasätter den snabba tidtabellen och att de tekniska lösningarna inte är de bästa för konsumenten. I Svergie behöver inte alla skaffa en egen box, men så är det inte här. Här har det bara förklarats att det är nödvändigt.

HS.fi: Yle antoi varoituksen digi-tv:tä arvostelleelle toimittajalle.

Tänään, helmikuun viidentenä, Vitonen siirtyy kirjahyllyn, lankojen ja hamstereiden ääreltä kodin sydämeen – keittiöön. Siinä kokkaillessaan Vitonen miettii mikä maistuu ja mikä ei. On ruokalistamaanantai.

1. Listaa viisi suosikkimaustettasi.
2. Listaa viisi suosimaasi ruokamaata.
3. Listaa viisi suosikkiraaka-ainettasi.
4. Listaa viisi ruokapuolen inhokkiasi.
5. Ja kerro sitten vielä mistäpäin nettiä löydät ruokaohjeesi, vai oletko ehkä täysin painetun sanan pauloissa?

Voit vaikuttaa Viikkovitoseen lähettämällä kysymysvinkkejä tai esimerkiksi julkaistavia kuvia vitosista (150 x 150 px: jpg, gif, png — ei animaatiota) osoitteeseen vitosvinkki (ättä) skrubu. Net. Viikkovitonen myös RSS -syötteenä.

Päivitys: Kävin vastaamassa MonkeyFoodissa.

Kiire kiire, hoppu hoppu. Huomenna ei ehkä tule maailmanloppu, tai vaikka tulisikin, niin so what. En ehtisi kuitenkaan välittämään asiasta. Olisi tietenkin ollut kiva mennä blogipikkujoulujen jatkoille eilen. Vaan kun tiesi että tänään tulee olemaan kiireinen päivä, jonka tunnit eivät riitä vaikka miten pyrkisi sängystä aikaisin pystyyn, oli pakko tehdä traagisen järkevä ratkaisu.

Huomenna saatan ehtiä laittaa jokusen kuvan katsottavaksi. Tänään en vain ehdi.

Ai kauheeta! Onko kello todella noin pal

Fredag. En vecka till den av Marinadi sammankallade blogglillajulen i restaurang Weeruska (kl. 18 ->). Sun äitis har prickat ut platsen på kartan, för dem som inte vet var stället ligger.

Ja och så kan man ju fortfarande utöka bloggarnas gemensamma pott genom att kasta en slant i julinsamlingen. Varför skulle man? Varför inte. Det är ju ett sätt att köpa sig lite sinnesro, inbilla sig att man kanske är en lite bättre människa på det sättet. Är det inte värt en slant det?

Det snurrar ett par musiktester i bloggarna (Matkalla, Sun äitis, Qimki och Kasa). Jag kunde inte låta bli att testa och fick följande resultat.

På Test your musical skills in 6 minutes! fick jag 75 % och på Musical Listening Test blev det 24 av 30 möjliga.

Tällä viikolla Viikkovitonen kävelee ikkunasi alta, huomaa sinut ja kysyy ”kuuluuks musaa?”

1. Mitä musiikkia kuuntelet juuri nyt, tai jos ei nyt soi musa, mitä kuuntelit viimeksi?
2. Mitä musiikkia ostit viimeksi?
3. Mistä musiikista nautit viimeksi livenä?
4. Mistä musiikista et pidä?
5. Paljastaako musiikki elämäntyylisi?

Voit vaikuttaa Viikkovitoseen lähettämällä kysymysvinkkejä tai esimerkiksi julkaistavia kuvia vitosista (150 x 150 px: jpg, gif, png — ei animaatiota) osoitteeseen vitosvinkki (ättä) skrubu. Net. Viikkovitonen myös RSS -syötteenä (korjattu linkki).

Päivitys: Kävin vastaamaassa Vähätelmään.