skrubu

Som om jag nu inte annars skulle ha fullt upp med ett och annat, går jag och kollar bloggens errorloggar av någon underlig anledning. Det blir extrapynjerier. Jag som skulle lägga mig i tid.

Hittar tjugo bilder som ser ut att ha försvunnit när både databasen strulade och hela min blogg försvann för en stund. Orkar inte söka fram bilderna nu. Jag vet att vissa finns nog i mina digitala skolådor, men det kan väl vara att endel har försvunnit för gott.

Loggarna tyder också på några fel i min css-fil för mobila apparater. De felen fixar jag direkt, det var enkelt. Så ser det ut som om jag haft några felaktiga länkar på sajten. Sådana som borde peka ut, men pekar istället hit – självfallet utan större framgång. Fixar dem och kollar med det samma om det skulle finnas flera. Det fanns inte flera.

Noterar också att det någon velat ha tag på t.ex.. _vti_bin/owssvr.dll och MSOffice/cltreq.asp. Är detta månne ett försök att bryta sig in, eller kanske virusattack? Båda försöken kom från samma, troligen finska, IP-adress.

Och det hela ackompanjeras av att datorn låser sig abrupt. Slumpmässigt. Stärvar kan man säga. Allt slutar fungera. Omstart krävs. Ofta. Det visar sig att minnet jag köpt är skurken. Jag återgår, sorgligt suckande, tillbaka till mindre mängd minne. Fan!

Min nätradio för progressiv rock har redan en längre tid varit Delicious Agony, men via Navelfluff steg den kanadensiska Dividing Line in i mitt medvetande. Surf , klick och så är deras spellista för ljudströmmen på min maskin.

Men ack och ve! Efter att ha klickat på ikonen i iTunes ett antal gånger, utan att få ljud att höras, märker jag att det är en Ogg-ström. Jaha. Just så.
…lue lisää

Det råkade sig att i Prag hörde jag i en restaurang en Chris Rea skiva spela. En skiva som jag inte kände igen. Det var ibland en stor orkester och ibland kvinna som sjöng. Naturligtvis också Reas gitarr och sång. En skiva som lät bra. Lite musikal, lite jazz, en nypa pop, en skvätt blues och en atmosfär av progressivitet. Det lät bra liksom!

Har ingen aaaaaning om vilken skiva det är. Skrev upp känslan i min lilla svarta bok och idag köpte jag en Rea CD, utan att höra på den. Chansade.

Okej. Skivan, The Blue Jukebox, är bra. Bluesig och jazzig, men det är inte skivan jag hörde i Prag. Vad fan var det som spelade i restaurangen i Prag? Berätta! Någon måste veta svaret.

Men. Döm om min förvåning när jag märkte att skivan jag införskaffade var ’skyddad’ så att den inte fungerar i datamaskinen. Vad? Fan! På riktigt, om jag köper en skiva anser jag det vara min rättighet att överföra musiken in i datamaskinen om jag så önskar.

Skivbolaget trampar på mina rättigheter. Texten på skivpärmen menar att CD-kopiering hotar musikers och musikproducenternas inkomst. Jaja, bla bla bla. Men jag, personen som har betalat för musiken, har då inte rätt att överföra musiken, enligt lokala lagar, lagligt till sin bärbara musikspelare? Bullshit! Jag hånar er: era fädrar var hamstrar och era mödrar luktade fläder!

Hörni pojkar. Jag kopierar era CD-skivor till min dator om jag vill. Och, ja, jag har redan gjort det. Tji fick ni! Min Mac kan saker ni inte kan.

Nu, försvinn innan jag hånar er en gång till!

• NYPL Digital Gallery – en hel del att se på.
• Gomma – konstportal.
• The Art of John Wallin Liberto – datorspel, filmer och television.
• 100 beste Plakate 04 – snygga affischer.
• Jere Smith – lite udda men fint ändå.
• Dylan Sisson – absurt och jättevackert.

Och till sist Nude Runner.

(via, via, via, via, via)

Has-has-has. Den osannolika sportaren rör på sig igen. Has-has-has. I sin sportdräkt. Has-has-has.

Borte-Tölö. De första ca 6000 stegen är en pina. Benen gråter efter öl, dator, soffa och TV. Jag svär. Dessutom försvinner solen bakom ett tjockt molntäcke och så börar det regna. Jag har mina solglasögon på mig. Brändö.

Egentligen skulle jag ta mig till Kägelviken och via Granö och Fölisön tillbaka hem. Men när jag var och levererade den sista stegmätaren (ja, vi var flera som beställde) så fick jag vinken om Drumsö södra spets. Jag har varit där, men det var liksom på tiden före människan hade klättrat ner från träden. Så jag styr mina, nu mycket villigare, ben mot stranden och börjar vandringen medsols runt Drumsö. Has-has-has.

Regnet har slutat, ingen sol dock. Går förbi Drumsö kaj, HSK och kommer till Skojarbergsparken. Vackert, ca 9000 steg hemmifrån. Fortsätter färden mot Mörtnäs. Intressanta områden med lekstugekolonier, lummiga skogar och simstränder. Vackert egentligen. Allt är insvept i fuktig skogsdoft och saltig havsluft.

Vidare förbi Skinnbyxorna (has-has-has!), Taxnäs och Västerfjärdsnäset. Lite efter att jag gått under Västerleden börjar det regna igen. Mina sportkläder håller regn, tänker jag. Has-has-has säger kläderna och regnet faller. Tossorna håller sin goda fart.

Förbi Drumsö sportpark, längs norra sidan av Västerleden till Norrsvängen och över bron till fastlandet. När jag kommer ut ur tunneln som går inder Porkalavägen har det slutat regnat. Upp med Lappviksgatan, hemåt längs Mechelin- och Merikantogatan.

När jag kommer hem och druckit ett glas vatten visar sig solen.

Dagens länk blev det nästan 23000 steg, knappa 19 kilometer. Så gott som hela länken, 184 minuter var aerobiska steg (mer än 60 steg i minuten). Den osannolika sportaren är trött i benen. Trött, säger jag.

Det måste vara något fel med mig. Igår funderade jag om jag med min obefintliga kondition skulle orka springa runt hela den korta spånbanan jag hittade. Idag sprang jag runt den. Den obefintliga konditionen överraskade mig. Okej, det tog på. Men inte nog med det. Jag gick längs Mejlans- och Ekuddsvägen ner till Fölisöbron och sprang sedan nästan hela vägen till Fölisövägens och Paciusgatans korsning. Gick en stund och sprang ännu en stump längs Merikantovägen. Nu är benen trötta, i morgon är dom sjuka.

Vad driver mig till denna sportgalenskap? Medelålderkris? Har jag fått nog av att sitta vid datorn? Solfläckar? Vanvett?
…lue lisää

Alla bloggar är väl snart fyllda med länkar till detta arkiv med genomskinliga skrivbord. Jag kom på att man kanske i stället kunde anstränga sig och måla om väggen/rummet så att det passar bilden som man använder som bakgrund i datorn. T.ex. Windows klassiska gräsmatta-moln motiv? Finns det någon som har energi för att ge sig på ett sådant projekt, eller är vi endast motiverade att jobba med den ”virtuella” verkligheten?

Det kan gå så fel när man använder bilder från bildbyråer: två datormärken, samma brud och så har vi ju Alicia som är med i mycket.

Det är så fel att använda hemska Comic Sans. Den borde förbjudas.

Bra är att Husis har äntligen fixat gjort något åt sitt sin serverglitch.

(länkar via Researcher och Pää Auki)