En livslögn att dö för / Det är läggdags / För skämten
Jag hittade en spånbana igår när jag var ute och gå. En kort spånbana. Den är bara en kilometer och tio meter, men för min obefintliga kondition passar den bra. Kanske jag någon dag orkar springa hela varvet runt. Nu var det bara några testvarv med raska steg som gällde.
Vädret var vackert, luften doftade sommar. Så sommar som det kan dofta i en liten skogsdunge i stan.
På vägen hem hörde jag “…en livslögn att dö för…” från hörlurarna precis när jag såg en tom Kent-ask på gatan. Något i den incidenten fick mig att tänka.
