Nya Kate Bush. Inte illa. Ganska ambient. Annorlunda. Det är en lycklig kvinna, en lycklig moder, som beskriver sitt liv.
Den ena skivan, A Sea of Honey, handlar om den mera konkreta sidan av livet. Det är idoler, matematik, eget barn, tvätta och städa.
På den andra, A Sky of Honey, bygger låtarna ihop en bild av kreativitet, drömmar och tankar. Upplevelser och känslor knutna ihop av koltrastens sång.
Hörlursmusik. Fungerar bäst så, tycker jag.
Skivan är miljoner ljusår från det vad jag tänkte mig. Men ändå är den så Kate Bush. Hennes bästa? Det skall jag inte yttra mig om. Men bra nog. Speciell, ja. Men bra.
Jag tror jag gillar Aerial. Och den är har inga löjliga kopieringsskydd.
