Maraton är nu sprunget

Eller ca 1,4 km över maraton egentligen, 43,6 km. Det var nog inget jag egentligen hade tänkt mig klara av.

Första 1,5 km var överraskande lätt. Och vid något skede kollade jag att en kilometer tog ca 6 minuter, vilket skulle ge ett resultat på 2 km i Coopertest: medelbra för en jag i min ålder.

Kring femton kilometer kändes det lite i vänstra knät. Men det gick om. Trötthet kan jag tänka mig. Tog det lugnt följande tjugo.

När jag går brukar det vara högra benet som tröttnar. Tydligen när jag springer så är det den vänstra.

Idag sprack maraton vid Fölisön. Märkte inte ens av det, sprang 400 meter över. Så gick jag en stund och när iPodens slumpgenerator slängde fram en trevlig låt länkade jag ännu en kilometer till.

Femton dagar tog det från noll till 43,6 km. Femton springdagar på 33 dagar totalt. I medeltal blir det inte mer än 1,3 km per dag. Man måste ju dricka lite öl ibland och sådär, annars kan ju någon tro att jag gör detta på allvar.

Has-has-has, den osannolika sportaren har återvänt.